likeadropintheocean

Konstigt att det ska göra så ont i mig när han hör av sig. Pratade med honom igår och idag har jag riktigt dåligt samvete. Känns som om att jag var otrevlig, men jag var nog bara full, tror jag.
Som jag känner nu så borde jag berättat hur mkt jag saknar honom, tänker på honom och allt, istället för att påstå att jag bara saknar honom lite, som om att det inte spelar så stor roll alls; vilket är en stor fet lögn. Det är murarna som kommer upp och dom är inte de lättaste att riva ner. Jag är så rädd att bli sårad, eftersom jag vet att han är en person som jag skulle kunna bli riktigt sårad av pga att jag känner som jag gör.
Så, istället för att säga vad jag verkligen känner så blir jag kall och pallar inte att han får reda på det. Kanske är det lika bra, eftersom det förmodligen inte skulle kunna fungera.
Vill så gärna kunna höras av med honom, som en kompis, men det går inte. Fein!
Åh va jobbigt....